Det är Gustav från Luleå som berättar vilken skillnad de märker på studenterna före och efter den obligatoriska praktikterminen som gäller på utbildningen i Luleå. Jag frågar då Per från KTH som också sitter vid vårt lunchbord hur de har det med praktik. Han berättar då att man slutade med det för ca 10 år sedan. Jag frågar vad skälen var till det och han trodde att det var ansvarsfrågor och några andra skäl. Men nu försöker man smyga in 6 veckors praktik på några kurser.

Jag vet inte bakgrunden till att inte alla tekniska högskolor har praktik inlagt i sin utbildning. Men jag hävdar bestämt att det ger mycket mer positiva än negativa effekter av att under studietiden få smaka på hur det är ute i näringslivet.

Och det gäller lika mycket de som tänker sig en akademisk karriär. De kommer att undervisa studenter som till största delen kommer arbeta ute i näringslivet som arkitekt, konstruktör, konsult, entreprenör eller inom fastighetsbranschen. Kanske samhällets viktigaste sektor. Och då finns det bara fördelar med att ha egen erfarenhet av hur det är i näringslivet.

Det fungerar bevisligen – och dessutom mycket bra på ett lärosäte. Därför kan inte ansvarsfrågan vara något oöverstigligt problem.

Kan det vara så att det varit vältaliga studenter som inte velat ha skit under naglarna som drivit denna fråga?

Under min egen studietid på 70-talet var det obligatoriskt att vi själva skulle ordna tre månaders godkänd praktik för att få ut examen. Visst var det några som inte var nöjda med sin praktik och det fanns arbetsplatser som inte tog hand om praktikanterna. Men det är ett ännu större skäl till att ha haft riktig kontakt med näringslivet. I verkligheten finns det inte alltid ett korrekt facit med bara ett svar på en frågeställning. Livet är mer dynamiskt än så – och det är ju skönt.

I helgen var det den traditionella Finnkampen. Det är en landskamp i friidrott mellan Sverige och Finland. Det är alltid mycket kamp och stort publikintresse på dessa tävlingar. Jag har många minnen med kamp, trängningar och diskningar. Och svenskarna har aldrig varit den felande parten – för så är det.

Jag har följt de flesta tävlingarna på TV och även suttit på publikplats, både här i Stockholm och Göteborg. Det är alltid lika spännande och trevligt. Men jag har aldrig haft en bekant som deltagit i tävlingarna förrän detta år. Det är 19 åriga Victoria Dronsfield från Karlstad som blev trea i sin seniordebut och hoppade 1,77 i höjd – inte illa, även om hon inte persade.

De allra flesta ungdomar som kommer fram och når framgångar har engagerade föräldrar bakom sig. Och det gäller även Victoria. Det betydde att under många år har familjen Dronsfields semestrar och helger varit planerade efter hennes tävlingar och träningar. Det innebar att lillebror, Daniel tror jag han heter, alltid snällt fick följa med föräldrarna runt om i Sverige enligt Victorias schema.

Men en dag fick han nog. Mamman fokuserade som vanligt på Victoria samtidigt som hon höll ett öga på Daniel. Men så försvann Daniel och efter en stund återkommer han. Han går då runt på innerplan med uppsträckta händer och bär en egentillverkad skylt med texten: Stöd FROFF. Men ”Daniel vad betyder det här”, frågade hon.

Stöd Friidrottens offer, svarade han sanningsenligt.

Det var sista gången han behövde följa med på Victorias tävlingar.

Det bästa var att det var mamman som själv berättade detta. Och jag är övertygad om att en kille som tar ett sådant initiativ vid 10 års ålder har framtiden för sig – och inte som ett offer.

Detta händer tyvärr alltför ofta.

Lokaler skall vara färdigställda för hyresgäst skall flytta in. Beställaren vill naturligtvis lämna över en lokal till hyresgästen som är färdigställd och kunna säga att besiktningsmannen har godkänt entreprenaden.

Tyvärr finns antingen så många fel att ett godkännande inte bör kunna ges eller att någon vital del inte är färdigställd tex brandlarm.

Vad har då besiktningsmannen att göra? Helt klart skall entreprenaden inte godkännas. Beställaren framför sitt önskemål, besiktningsmannen vill ju inte göra sig ovän med den som föder honom och hamnar i en lite besvärlig situation.

Besiktningsmannen skall naturligtvis påtala att entreprenaden inte är färdigställd, att beställaren tar på sig ansvar för alla de delar som följer av en godkänd entreprenad. Jag tänker på ansvarstid, garantitid, sluträkning och övriga alla punkterna som gäller vid godkänd entreprenad. Entreprenörens får dessutom ingen påtryckning att avhjälpa fel.

Ett sätt som parterna brukar träffa är ett nytt avtal där vissa delar undantas vilket gör att besiktigad del då kanske kan godkännas.

+++++

I min och kollegornas bok om besiktning som utges av Byggtjänst kan du läsa mer om besiktningsgenomförande.

Men jag ser inte mycket av ”våra frågor” på affischerna. Det är mer vård, skola och omsorg. Här har vi en utmaning.

För utan oss i bygg- och fastighetsbranschen skulle det inte kunna byggas några skolor eller sjukhus. Och de skulle ej heller kunna underhållas. Här tror jag att det finns en potential för oss att förklara för politiker och därigenom även väljarna att en stark samhällsbyggnadssektor är en förutsättning för fortsatt bra samhällsutveckling.

Tänk er att i nästa val se affischer med texten: Rösta på oss så ska vi se till att byggherrekompetensen blir bäst i världen eller Rösta på oss så kommer Sverige bli världens ledande BIM-nation. Eller varför inte Utan en stark samhällsbyggnadssektor kan vi inte utveckla en bra vård, skola eller omsorg – Rösta på oss. Och alla affischerna ska vara snyggt och prydligt uppsatta .

Byggverksamheten har legat nere men man har träffat kollegor och många diskussioner har uppkommit vad gäller besiktningssidan.

En fråga som dök upp var där beställare och entreprenör vill att besiktningsmannen skulle berätta hur man skulle åtgärda noterade fel.

Ett korrekt svar är naturligtvis att man inte skall ställa upp på detta. Allt har ju med ansvarsfrågan att göra.

Entreprenören har ansvaret och skall naturligtvis enligt avtalet utföra sina arbeten efter ingått avtal. Besiktningsmannen skall därefter konstatera om arbete är utfört enligt detta avtal.

Om exempelvis besiktningsmannen skulle ge råd – säg något kring ventilation – som senare visar sig vara helt felaktiga – luftmängder innehålls tex inte.

Entreprenören kommer naturligtvis att hänföra felet till den information han fått av besiktningsmannen och är inte beredd att innehålla det som avtalats.

Konsekvenserna kan bli stora.

Självklart bör varje erfaren besiktningsman inse sin roll i byggprocessen.

Besiktningsmannen är den som bör veta vad avtal och förväntad prestation innebär.

+++++

Den här sommaren började jag med Tre Sekunder av de prisade författarna Roslund & Hellström. En kriminalroman på knappt 600 sidor. Och på sista insidan beskrivs författarna att de genom sina kriminalromaner vill underhålla men också skildra ett samhälle, ge kunskap om en verklighet de flesta inte känner till.

Det är en beskrivning jag ställer upp på i många stycken. Det är detaljerade beskrivningar om olika vapentyper, hur man smugglar in narkotika på slutna anstalter. Och det är initierade skildringar om hur samhället fungerar, eller inte fungerar. Och allt känns mycket trovärdigt.

Men det finns delar i boken jag behärskar bättre än vapentyper och narkotikasmuggling och det är byggmaterial.

De beskriver att det i fängelsets isoleringsavdelning bara fanns cementtoaletter. Då reagerar jag med ryggmärgen, cement är ett pulver som till konsistensen kan jämföras mjöl, men när det blandas med bergmaterial och vatten uppstår det en kemisk reaktion som gör att betong bildas. Betong tror jag kan vara ett mycket lämpligt material att ha till toaletter på isoleringsceller – mycket bättre än toaletter av ”mjöl”. Likadant skriver man om cementpelare.

Betonghäckar

Trots detta faktafel kan jag rekommendera boken, den är spännande och läsvärd.

Jag funderade först på om jag skulle kontakta författarna eller förlaget och vänligt påpeka denna felaktighet som smugit sig in bland alla noggrannt kontrollerade fakta. Men jag erinrade mig då att en av mina goda vänner Fredrik Winberg på Cementa tidigare gjort det utan resultat. Det var efter att han läst en av Jan Guillous böcker om Carl Hamilton noterat samma felaktighet där författaren inte kan skilja på cement och betong. Han hade då, med mycket superlativer om den detaljrikedom och korrekthet som präglar Jans böcker, påpekat denna mindre felaktighet och samtidigt skickat med en T-shirt med den fyndiga texten betong är ballast med cement. Han fick dock inget svar och i följande Hamilton-böcker återkommer samma faktafel .

Jag väljer därför att synliggöra mina observationer i krönikeform.

Hur kan det komma sig att så initierade författare inte lyckas ha rätt fakta när det gäller fundamentet i det svenska samhället, armerad betong eller som Cementa skriver på sin hemsida:

”Betong är vår tids mest använda och mångsidiga byggnadsmaterial, och som betongens sammanhållande kraft har cement en nyckelroll i byggandet av ett hållbart samhälle. Betong används till alla typer av byggnadsverk; bostäder, tunnlar, broar, dammar och vägar, och gör vårt samhälle effektivt, funktionellt och bekvämt.”

Och vi verkar i en betydande sektor. Sveriges Byggindustrier beskriver sektorns storlek bra på sin hemsida:

”Byggnäringen sysselsätter mellan 450 000 och 500 000 personer eller ca 10 procent av det totala antalet sysselsatta i Sverige. I sektorn ingår företag verksamma inom förvaltning, projektutveckling, arkitektur, teknisk konsultation, byggande, installation och materialtillverkning. År 2008 uppgick bygginvesteringarna i Sverige till 250 miljarder kronor, vilket motsvarade 8 procent av BNP. ”

Jag vill påstå att de flesta av oss som verkar i denna del av samhällsbyggandet vet skillnaden mellan cement och betong. Hur kan de då komma sig att vi inte lyckas nå ut till de personer som ska skildra vårt samhälle med fakta om fundamentet som hela samhället vilar på?

På parkeringsplatsen vimlade det av skidåkare i alla åldrar, det ser lite roligt ut när folk kommer ut ur anläggningen i solskenet med kortbyxor och skidpjäxor. Därinne går det dock inte att åka i kortbyxor. Temperatur är hela tiden mellan 0 och -3 grader, och det är riktigt kallt, så mössa och handskar behövs.

Det enda egna plagget som behövs är kalsonger, resten finns att hyra – och all utrustning är i toppskick.

Det var bara att spänna på sig skidorna som är perfekt vallade och ge sig ut i de väl preparerade spåren.

Vi kommer in i ett riktigt vinterlandskap. Nästan, betongväggar ersatte skogen och så var det elbelysning. Men det var fantastisk snö och mycket fina spår.

Det är en omväxlande skidåkning eftersom skidtunneln följer omgivningens naturliga terräng. Den 1.3 km långa slingan har en höjdskillnad på tolv meter mellan lägsta och högsta punkt. Stigningen under ett varv är tjugofem meter. Det var möjligt att åka både klassisk och fri stil och för ett hyrtillägg kan man byta till skejtskidor efter halva tiden. Det räckte dock med klassiska skidor för mig.

Banan är åtta meter bred och man kan välja i vilken riktning man vill åka. I och med att man kan åka i skidtunnelns båda riktningar blir det totalt 2.6 km varierad åkning. Det var trevligt att skifta åkriktning för åkningen blev mer varierad då.

För elitåkare måste det här vara den perfekta anläggningen. Sträckan 1,3 km motsvarar distansen sprintåkarna har i sina lopp och det stämmer också väl överens med förutsättningarna för skidskyttar. Det finns nämligen en skjutbana vid varvningen där de som är intresserade att träna även på det. Ole-Einar Björndalen är ofta där och tränar

Och vad gjorde då jag där? Faktum är att det fungerar lika bra att vara motionär. Och jag var inte ensam motionär, vi var ganska många. Det är inga problem att passera i den breda tunneln. Rättare sagt, det såg inte ut att vara några problem för de som passerade. Jag kan intyga att det inte var några problem att bli passerad. Och i nedförsbackarna gick det fort, en gång gick det alltför fort.

Personalen berättade att det tidigare under juli månad hade varit en grupp med 31 åkare och 8 ledare från Ryssland som varit där på träningsläger under tre veckor, och de var riktigt nöjda. Den dagen vi var där och åkte så var den trefaldige Vasaloppssegraren Daniel Tynell där och åkte. Jag utmanade dock aldrig honom.

Det var också sex norrmän som körde varv efter varv samtidigt som oss. Den som imponerade mest var en frisk gutt som skejtade utan stavar hela tiden. Det var imponerande.

Tunneln är tillverkad av prefabricerade betongelement som isolerats. En intressant notering är att under montaget kantstöttes några av elementen. Nya tillverkades och de kantstötta elementen användes därefter som gångbroar över vattendragen vid den närliggande golfbanan. De är påhittiga i Torsby. De har inte bara Svennis och Rallybrudar.

Det finns många trevliga sommaraktiviteter i Sverige. Jag tycker att den här aktiviteten tillhör de mer spektakulära.

Det kan vara en hylla som behöver sättas upp, eller en tavla som behöver flyttas eller varför inte köpa en ny byrå som behövs för att få mer ordning på alla kläder och prylar.

Och visst ser tapeterna lite slitna och omoderna ut.

Då kan det gå fort. Iväg till butikerna och införskaffa det som saknas. Och sedan sitter man där på knä med skruvdragaren i full fart. Och på en halv dag har man fixat det som inte blivit gjort på ett år.

Och likadant kan det vara när man börjar semestern. Det är verandabygge och det kan vara ommålning eller varför inte en bastu.

Oftast är det vi karlar som då får utlopp för våra skaparinstinkter och glömmer bort att vi har en familj också. Som alltid i en relation gäller det att ha samma inställning och ambitionsnivå.

Ska man lägga fyra veckor på att byta några trasiga fönster eller ska man låta några duktiga snickare, som kan sin AMA, låta byta dessa på ett par dagar. Själv kan man i stället läsa en god bok, ta promenader eller ligga vid stranden.

Det är förstås en fråga om ekonomi och intresse, men det viktiga är att man i sin relation har förståelse för de olika behoven och gemensamt sätter ambitionsnivån.

För visst ger det en tillfredsställelse att gemensamt beslutat och genomfört ett litet projekt.

Och det projektet kan vara att läsa de där böckerna som legat framme ett halvt år.

Jag vill därför rekommendera ett besök innan man stänger. Det är en härlig blandning av kreativa installationer till traditionell konst som man inte ser på andra museer. Och konstnärerna är allt från konststuderande, varav några knappast kommer att kunna försörja sig på sin konst till mycket etablerade konstnärer.

Vid ett av besöken i somras hade vi  tre kvinnor från Göteborg framför oss när vi vandrade igenom de 16 paviljongerna ute i den prunkande omgivningen. Och det var mycket skratt hela tiden. En av dem sa att ”jag hade med mig min 80-åriga mor tidigare i somras, hon förstod heller ingenting”. Hon syftade då på de vattenfyllda plasthinkarna och flyttlådan som lät som om någon var instängd och ville komma ut. För när det gäller till exempel glasskogen av Inga-Lena Klenell som efter stängningen ska flytta till ett museum i New York eller Lars Lerins eget lilla rum med akvareller påstår jag att såväl 6-åriga barnbarn som 80-åriga mycket väl förstår och imponeras.

Det finns flera som behöver tänka nytt – och då är ett besök på Alma Löv nyttigt. Själv insåg jag Alma Lövs storhet för 10 år sedan vid ett besök på Moderna Museet i Nice där de hade ett flertal installationer. Det är ett mycket välrenommerat museum och när jag vandrade runt och tittade på deras installationer insåg jag att Alma Löv i många avseenden är väl så häftigt. 

Tänk på glädjen att cykla runt, runt i ett litet hus och genom den cyklandet slår tomflaskor i taket mot varandra så att en ”melodi” uppstår.. Eller varför inte gå in i en container, följa instruktionen att trycka på en strömbrytare och bli glatt överraskad.

Även om inte alla tycker att allt är vackert, så är det ingen som går därifrån oberörd. Och många går därifrån med ett leende på läpparna.

Så om du har tid över före sen 22 augusti, gör ett besök.

På parkeringsplatsen, som är ett nyslaget gärde, behövs inget alkoholtillstånd, därför stannar många kvar där för att diskutera antal hästkrafter, plogbredd och andra väsentligheter. Det är mycket John Deere och Volvo, alla traktorer är nytvättade och putsade och skrindorna är lövade och bekvämt inredda med höbalar. Där sitter 15 – 20 personer i varje skrinda och har det riktigt trevligt. Men när det gäller bilarna är det gamla Amerikanare med eller utan cabriolet som gäller, raggarbilar i folkmun. I år kom även en förlängd limousine och gled in på parkeringsplatsen tätt följd av en sportbil. Och många stanar kvar på parkeringsplatsen.

Inne på danslogen och -banan är det alla sorters dans. Allt från de mest perfekta buggparen som visar upp sina konster till oss mer dödliga som lägger mer fokus på att släppa loss än dansuppvisning. Musiken är blandad, Shanes, ABBA, svensktopp, mm. Och så är det hamburgare, chokladhjul, kaffe och bulle för 30 kronor. Mitt i folkhavet går Lars Lerin och fotograferar allt och alla.

Men man behöver inte vara bonde för att komma dit. Vi kommer från alla håll: traktens befolkning, Karlstadsbor, 08:or, Götebôrgera m.fl. och vi är många generationer.  

Visst är Sverige fantastiskt en lördagkväll i juli.