Ingela Bendrot – mitt perspektiv

Alla branscher tävlar om att lägga beslag på de allra duktigaste och mest ambitiösa studenterna. För vissa branscher är det en ödesfråga att få fart på sin rekrytering. Detta gäller i allra högsta grad bygg- och fastighetsbranschen, där många kommer att gå i pension under de närmaste åren. Nya förmågor måste in.

Alla branscher försöker polera bilden av sin verksamhet och sälja in att just de är moderna och framtidsinriktade. Ibland blir det bra, ibland mindre bra. Ett i mitt tycke avskräckande exempel är  www.youcreate.se. Det är en film som ska locka ungdomar att söka sig till samhällsbygnadssektorn. I en dataspelsliknande värld får man se människor som mest liknar utomjordingar hävda att de ”skapar samhället på riktigt”.

I bakgrunden far maskiner kors och tvärs, vägar rullas ut och hus växer upp som svampar ur jorden. Vem vill jobba i en så fyrkantig tillvaro? Bland figurer med utslätade anletsdrag och strömlinjeformade kroppar? Om man dessutom tar del av de olika branschpresentationerna blir man ännu mer avtänd. Fluffiga texter, men inget som ger en genuin känsla för denna viktiga sektor.

Måste erkänna att jag inte tillhör målgruppen. Det är fullt möjligt att dagens ungdomar är så påverkade av sitt dataspelande att de attraheras av denna reklamfilm. Men av mig blir det bakläxa.

Bygg- och anläggning är inte något mekaniskt och anonymt. Bygg- och anläggning handlar i verkligheten om teamwork, kommunikation och problemlösning. Då blir det spännande och attraktivt, på riktigt!

Postat i Krönika | Inga kommentarer »

Jag är en öppen och nyfiken person som är intresserad av det mesta. Men en sak har aldrig intresserat mig – motorcyklar. Därför blev jag minst sagt förvånad när jag igår steg ut ur en MC-butik med en kasse med två nyinköpta tröjor med Harley Davidson-tryck.  Hur gick det till?

Jag skriver detta i London. Är här med en kompis som gärna kör motorcykel, närmare bestämt en Harley Davidson. Hon skulle köpa ny MC-jacka. Under förevändning att vi behövde ”en promenad” lyckades hon lura med mig till Europas äldsta Harley-Davidson butik. Butiken som heter Warr´s grundades redan 1924. Den ligger så långt bort man kan komma på Kings Road. Vi gick och gick och gick, kilometer efter kilometer. Solen sken intensivt.

I Europas äldsta Harley Davidson butik; Warr´s på Kings Road i London

Till slut kom vi fram, hon provade några olika modeller. MC-jackorna från Harley Davidson är snygga, välsydda och givetvis väldigt dyra. För att fördriva tiden började jag prova några tröjor. Till min stora förvåning tyckte jag att de var riktigt snygga. Ivrigt påhejad av min väninna köpte jag två svarta tröjor – trots att jag egentligen hade bestämt att jag skulle satsa på den lite mer romantiska stilen i vår.

HD är – åtminstone i min värld – motsatsen till romantiskt och kvinnligt. Men jag är nog en smula disorienterad just nu. I förra veckan skulle jag köpa en jacka och även då hade jag föreställt mig något kvinnligt, men kom hem med en tuff svart skinnjacka i MC-modell. Dagen efter lämnade jag tillbaka jackan och tänkte att jag skulle återuppta jakten på mer ljuv utstyrsel här i London. Den jakten slutade inte på det sätt som jag hade tänkt mig. Men jag känner mig nöjd i alla fall. Dessutom fick både jag och min väninna en säregen solbränna under gårdagens långa promenad. Solen brände nämligen från höger mest hela tiden. Halva ansiktet är tydligt solbränt, andra inte.

Postat i Krönika | Inga kommentarer »

Riksdagen har fattat beslut om att energianvändning ska vara 20 procent effektivare år 2020. Riksdagsbeslutet i sig löser inga problem. Det som nu krävs är investeringar i ny teknik, men också att alla – både företag och privatpersoner – opitimerar sin energianvändning.

Eftersom bebyggelsesektorn svarar för drygt en tredjedel av Sveriges totala energianvändning måste ordentliga åtgärder till för att målet ska kunna uppfyllas. Av alla de byggnader som vi kommer att ha år 2020 är redan mer än 90 procent byggda.

Den dåliga nyheten är att även om man tillämpar bästa tillgängliga teknik i all nyproduktion så påverkas energianvändningen endast marginellt. Den goda nyheten är att det finns betydande energisparpotential i det befintliga beståndet. Men hur kan man aktivera denna potential?

Det finns högvis med studier, rapporter och fakta som visar att investeringar i ny energieffektiv teknik lönar sig. Investeringarna betalar igen sig och det finns snabba pengar att spara. Rena önskedrömmen kan tyckas.

Men ändå är det många som hävdar att det går långsamt. Kan någon förklara hur det kommer sig att lönsamma investeringar inte görs? Kunskapen finns, tekniken finns, men viljan sviktar.

Varför? Kan det vara så enkelt att driftsbudget tas för given, medan investeringar nagelfars? 

Jonny Eriksson från Ahlsell diskuterar energieffektiviseringar med moderaternas energipolitiska talesperson Anna Kinberg Batra.

Men det finns givetvis en rad andra faktorer. Finanskrisen har lett till att såväl företag som privatpersoner har blivit försiktigare, något som sannolikt har bromsat investeringar i energieffektivitet. Dessutom är det så att många miljö- och energimässigt viktiga industriinvesteringar försenas på grund av miljöbalkens orimliga handläggningstider. Det är minst sagt galet att miljölagarna försvårar miljöförbättringar, men så är det tyvärr.

Företaget Ahlsell har lagt i en extra växel när det gäller att marknadsföra de möjligheter som finns när det gäller energieffektivitet.

De har tagit fram handböcker, förbättrat sin produktinformation och anordnar seminarier runt om i landet.  De vill visa de möjligheter som finns när det gäller energibesparingar. Målgruppen är fastighetsägare, industrier, installatörer och konsulter.

Det blev en bra och informativt möte. Men själva knäckfrågan – varför lönsamma investeringar inte genomförs – förblev obesvarad. Antagligen därför att det inte finns något enkelt svar.

• Mer information? Javisst, men såväl kunskap som insikt finns. Ändå går det trögt.
• Politisk reglering? Knappast en framkomlig väg, styr ofta i fel riktning.
• Statliga bidrag? Verkar lite märkligt om skattebetalarna skulle tvingas bekosta sådant som är lönsamt utifrån rent affärsmässiga utgångspunkter.
• Lyfta fram goda exempel? Ja, det kan inspirera andra och också konkret visa fördelarna med att investera i energieffektiv teknik.

Ska riksdagens mål om 20 procentig energieffektivisering till 2020 infrias måste vi gå från ord till handling. Och det är du och jag och alla andra som ska göra jobbet; företag, offentliga institutioner och enskilda. Men det glada budskapet är att det faktiskt är fullt möjligt.

Postat i Krönika | Inga kommentarer »

De rödgröna är som bekant inte överens om Förbifart Stockholm. (s) är för, (mp) och (v) emot. För att slippa denna pinsamma fråga så skyfflar man helt sonika över beslutet på Stockholmarna. Nu ska vi som bor här bestämma om Förbifarten ska byggas eller inte.

Men när blev Förbifart Stockholm en enskild angelägenhet för oss som bor i Stockholm? Hur infrastrukturen utvecklas är ju i allra högsta grad en nationell fråga. Det handlar ju om hur människor och gods ska kunna transporteras igenom Sverige, inte bara i Stockholmsregionen. Jag gissar att en företagare i Norrland eller Småland har större nytta av Förbifart Stockholm, än en genomsnittlig innestadsbo.

Förbifart Stockholm har stötts och blötts under många år och det finns en mycket bred politisk enighet, men tyvärr är inte det politiska modet lika utbrett. Därför viker sig nu (s) i fåfäng förhoppning om att debatten om Förbifart Stockholm ska läggas på is till efter valet. Är det sådana politiker vi vill ha? Som först jobbar målmedvetet för att lösa ett problem  och sedan lättvindigt ger vika för att försöka kamouflera intern oenighet.

Jag tycker varken att Stockholmare eller andra ska folkomrösta i denna fråga – det finns en betryggande politisk majoritet för Förbifarten. För mig räcker det. Jag vill inte leva i ett land där alla komplexa och kontroversiella frågor skyfflas över på dig och mig för avgörande.

Det politiska systemet är trots allt uppbyggt för att hantera den typen av frågor. Hittills har vi valt de politiker som vi känner förtroende för. De har i sin tur vägt olika intressen mot varandra och fattat de beslut som krävs för att samhället som helhet ska fungera, men den tiden kanske snart är förbi?

Postat i Krönika | Inga kommentarer »

En laserskrivare drar i snitt 30 W i viloläge och 250 W i aktivt läge. Det blir snabbt några hundra kronor om året.

I IVA:s faktarapport ”Energianvändning i bebyggelsen” läser jag att det kostar ungefär 100 kronor om året för varje hushållsapparat som står i viloläge – TV, datorer, DVD-spelare och skrivare. Rapporten skrevs när elpriset låg på 75 öre per kWh, så nu i vinter har ju denna kostnad varit betydligt högre.

Jag lyckades snabbt hitta flera hundra kronor i mitt hem – TV-apparater, DVD-spelare, datorer och skrivare som allt för ofta lämnas i stand by-läge. I ett normalstort hushåll uppgår stand by-förlusterna till mellan 300 – 700 kWh per år. Jag gissar att jag ligger i den övre delen av denna skala.

Det finns en del som tycker att det inte är ett självändamål att spara el, men jag tycker nog att det är det. För mig – inte minst som genuin smålänning – känns det bra att hålla nere alla onödiga utgifter. Stand by-elen hör definitivt till denna kategori.

Hushållen är en sak. Som privatperson har man oftast tydliga ekonomiska incitament att slimma elförbrukningen, inte minst denna vinter med skyhöga elpriser.

Men i många sammanhang saknas fortfarande den viktiga kopplingen mellan förbrukning och kostnad. Därför är det bra att man numera i allt högre grad övergår till individuell debitering i flerfamiljshus. Hyresgästen betalar då  sin egen förbrukning, tidigare delade alla solidariskt på notan. Detta är en bra morot, som sannolikt ger minskad förbrukning.

I allmänna lokaler och på arbetsplatser finns ännu inte några tydliga incitament för individen, däremot kan företagaren/fastighetsägaren ofta spara mycket genom att optimera energianvändningen. Trots att det finns stora pengar att hämta går arbetet trögt, mer om detta senare i veckan.

Hur mycket el husets äldsta dator drar vet jag inte. Men Energy Star-märkningen rekommenderar max 30 W i viloläge, 60 W om skärmen inkluderas. Bärbara datorer är mer energieffektiva.

Postat i Krönika | Inga kommentarer »

Stockholms stads planförslag: Flygvy över Södermalm med Slussen i bildens mitt (illustration: Fosters + Partners och Berg Arkitektkontor). Hämtat från www.stockholm.se

Förra veckan blev en man skadad på grund av att Slussen i Stockholm bokstavligen håller på att falla sönder. Ett halvmeterstort vinkeljärn lossnade från sitt fäste och träffade en stackars brödförsäljare så olyckligtatt han fick åka till Södersjukhuset och sys med 4-5 stygn.

Nu måste man väl ändå på allvar ta hand om Slussen? Den mer än 70-åriga trafikanläggningen har tjänat ut och måste ersättas. Förra veckans olycka visar att det brådskar.

Stockholms stad har presenterat ett förslag på lösning. Förslaget har ställts ut och nu ska alla synpunkter sammanställas. I debatten hörs också kritiska röster. På Brännpunkt i SvD den 21 mars riktade sju personer skarp kritik mot det liggande förslaget. De sågar det fullständigt, men tycks inte ha något eget alternativ.

Debattörerna avrundar sin artikel med att kräva att ”de ansvariga politikerna tar ett helhetsgrepp på Slussenfrågan istället för att som hittills låta sig tas som gisslan av snävast tänkbara trafiktekniska och exploateringsekonomiska hänsyn.”  Vad betyder det? Vad vill man egentligen? Har de en enhetlig uppfattning om vad som ska göras med Slussen eller är det endast deras förändringsmotstånd som förenar dem? 

Det är väldigt enkelt att vara emot.  Oavsett vad det handlar om.  Man behöver inte förklara eller försvara, bara säga nej. Detta är inget nytt. Så har det alltid varit. Motståndarna mobiliserar sig snabbt och effektivt, de behöver inte ha en sammanhållen eller logisk argumentation. Det enda de behöver göra är att säga nej. Förespråkarna däremot avkrävs besked på alla möjliga och omöjliga frågor. Allt ska utredas, stötas och blötas.

Suck!

Visst det är enklare att vara emot, men hur skulle samhället se ut om all förnyelse förhindras? Jag blir mer och mer emot alla som ständigt ska hindra utveckling – oavsett vad det handlar om. Jag hoppas verkligen att Stockholms stad snart kan komma till ett beslut om Slussens förnyelse och att inga fler människor hinner kommer till skada. 

• Mer om planförslaget på http://www.stockholm.se/slussen
• Nätverket YIMBY:s yttrande: http://www.yimby.se/2010/04/yimby-lamnar-in-yttrande-_895.html
• Jonas Thentes läsvärda artikel där han går till storms mot den nejsägande eliten: http://www.dn.se/kultur-noje/kronikor/jonas-thente-nar-kultureliten-rider-till-storms-sa-blir-jag-som-vanligt-tveksam-1.1078696
• Brännpunktartikeln där sju personer argumenterar emot: http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/bilarna-dominerar-nya-slussen_4454949.svd

Postat i Krönika | 4 kommentarer »

Detta stympade Åkeröträd är tyvärr bortom all räddning. Jag blir ledsen när jag ser sådant!

Har ni också drabbats av dem? ”Fuskhuggarna”. Firmor som beskär träd – trots att de saknar all elementär kunskap om hur träd ska beskäras.

När vi flyttade in i vårt hus för snart 13 år hade trädgården varit utan skötsel i närmare tio års tid. Den var minst sagt vildvuxen. Via Gula Sidorna hittade vi ett trädgårdsföretag som vi anlitade.

Vi  behövde allmän vägledning, men också hjälp med att beskära tre äppelträd. Vi borde fattat misstankar. Killarna från företaget visste inte ens namnet på träden och buskarna i trädgården. De talade om växterna i termer av ”tacksam grej”. Snart förstod vi att de menade växter som hade överlevt, trots obefintlig skötsel. Eftersom tomten inte hade skötts på lång tid hörde de flesta växterna till släktet ”tacksam grej”.

Vi borde ha anat ugglor i mossen, men det gjorde vi inte. Vi anlitade killarna. Det borde vi inte ha gjort. De stympade – snabbt och effektivt – äppelträden på det mest klumpiga sätt. Det har tagit över tio år att få fason på de två mindre träden. Det stora Åkeröträdet kommer aldrig att bli bra, men jag kämpar ändå för att rädda det. Åkerö tål inte hård beskärning och om man som denna firma gjorde kapar av grova grenar drabbas trädet ofrånkomligen av röta. Röta gör trädet extra känslig för andra sjukdomar och därför finns risk för att trädet också drabbas av kräfta, en sjukdom som kan sprida sig till andra träd.

Vart jag än går här i mitt lilla trivsamma villaområde ser jag stympade och plågade träd. Ibland är det okunniga ägare som gått lös med sågen, men tyvärr är det ofta firmor som ligger bakom.

För två år sedan anlitade en av mina grannar en firma som utgav sig för att syssla med trädbeskärning. När familjen kom hem fann de att alla träd hade demolerats. Firman hade skalat bort ALLA kvistar och grenar; det var som om man hade gått fram med en jättelik rakapparat.

Familjen blev förbannade och firman sa att familjen inte behövde betala. Men det var ju inte själva kostnaden som var problemet. Problemet var att firman hade förstört ovärderliga äppelträd för all framtid. Dessa träd bar knappt löv och definitivt ingen frukt förra året. Eftersom trädens växtkraft måste komma ut någonstans så skjuter alla hårdbeskurna träd obegripligt många vattuskott. Dessa blir också till ett problem. 

Tyvärr finns en trend just nu där man hårdbeskär träden på ett sätt missgynnar både växtform och fruktproduktion. Många tycks tro att en bra beskärning är det samma som en hård beskärning. Det är definitivt fel!

Ann-Catrin Thor från Riksförbundet Svensk Trädgård ledde en uppskattad beskärningskurs i Täby förra hösten.

Hur ska man då göra? Antingen går man en kurs i trädbeskärning. Det har jag gjort. Det var inspirerande och lärorikt. Kursen leddes av Ann-Catrin Thor som är rådgivare och trädgårdskonsulent på Riksförbundet Svensk Trädgård.  www.tradgard.org. Vi var en grupp som tillsammans beskärde 4-5 fruktträd. Vi lärde oss mycket om trädens växtsätt och vad man ska tänka på när man beskär fruktträd.

Om man inte vill på kurs, så kan man istället köpa ”Beskärningsboken” av Gustaf Alm, Han Veltman och Klaus Vollbrecht. Detta är en riktig klassiker! Där kan man läsa både om frukträd och dess beskärning, men också om alla andra buskar och träd.

Om tänker anlita en firma så är det lämpligt att ta reda på att firman i fråga har ”Grönt kort”,  det är en särskild utbildning för trädbeskärare. Eller så anlitar man företag som rekommenderas av trädgårdsföreningarna runt om i Sverige, se mer på http://www.tradgard.org/kunskap/beskarning.html 

RUT-avdraget gäller tyvärr inte beskärning, däremot omfattas en hel del andra trädgårdstjänster.

Om man däremot behöver hjälp av en firma som tar ned och forslar bort träd är saken helt annorlunda. Då krävs inte ”Grönt kort”. Men då tycker jag att man istället ska kontrollera så att firman har lämplig förskring.

Postat i Krönika | Inga kommentarer »

Vem vågar släppa in en hantverkare i ett nystädat hus? Knappst särskilt många, men jag vågade och kan med facit i hand konstatera att hantverkaren i fråga inte ens lämnade så mycket som ett sågspån efter sig.

Det kommer aldrig att göras TV-program om hantverkare som kommer på utsatt tid, gör det som de ska på ett professionellt sätt och dessutom är trevliga. Det är mer kommersiellt gångbart att skildra hantverkare som misslyckas, inte håller löften och försvinner när det börjar hetta till.

Majoriteten av alla hantverkare och byggare gör ett gott jobb och har nöjda kunder. Själv är jag supernöjd med min senaste hantverkare. Nu var det ju inte något jättejobb, men för mig och min familj var det stort och viktigt. 1997 års modell skulle bytas mot 2010.

En induktionshäll skulle ersätta den gamla spishällen i köksön och ett nytt högre kylskåp skulle in. Inte särskilt svårt, men köksskåpet över kylen var tvunget att kortas in, ventilationsgaller skulle fällas in in i listen över skåpet och köksön modifieras så att induktionshällen får tillräckligt med frisk luft.

Hantverkaren kom på minuten. Han sågade, borrade och baxade och gjorde sitt jobb på bästa sätt. Dessutom städande han upp efter sig. Bortsett från den nya kylen och induktionshällen fanns inga som helst spår efter honom. Det ger extrapoäng i min värld!

Postat i Krönika | Inga kommentarer »

Idag gratulerar jag Maria Rankka som blivit utsedd till ny VD på Stockholms Handelskammare. Hon är en klok och reflekterande person med tydliga värderingar.

Stockholms Handelskammare uppgift är att göra Stockholms och Uppsala län till en bättre plats för företag och företagare. Det är därför man så ihärdigt har jobbat med infrastrukturfrågorna. Jag är övertgad om att Maria Rankka kommer att fortsätta detta viktiga arbete. Förhoppningsvis hittar hon nya spännande infallsvinklar, precis på det sätt som hon gjort som VD för tankesmedjan Timbro.

– Maria Rankka är en naturlig ledare och en person som framgångsrikt drivit förändrings- och förnyelsearbete på Timbro. Hon har ett brett och relevant nätverk och är uppskattad av medarbetare och företrädare inom näringslivet och politiken, säger Handelskammarens ordförande Jens Spendrup  i en kommentar.

Läs mer på http://www.chamber.se/?id=1421&newsid=33543

Postat i Krönika | Inga kommentarer »

Tur i oturen - glömde knivarna hemma i morse!

”Kan du lämna in mina knivar till knivsliparen inne i City?” frågade min mamma igår. Hon visste nämligen att jag skulle in på några jobbmöten idag. ”Inga problem”, svarade jag glatt.

I morse blev det – som så ofta – bråttom. Jag rusade till tåget och när jag var halvvägs kom jag på att jag glömt paketet med knivarna på byrån i hallen. Det kändes retfullt att jag hade sprungit i från dem, ända tills jag kom på att det kanske inte hade varit så bra att försöka komma in på Sveriges Riksdag med sex – förvisso oslipade – knivar i bagaget…

På Riksdagen var jag med på ett möte mellan företaget Ahlsell och moderaternas energipolitiska talesperson Anna Kinberg Batra. Ahlsell redovisade hur de jobbar för att sälja in ökad energieffektivisering hos sina kunder. Ämnet är både viktigt och intressant och det blev en bra diskussion.  Det närmast vi kom knivar i denna debatt var några knivskarpa frågor från Anna Kinberg Batra.

Postat i Krönika | Inga kommentarer »

Debatten om Tors torn tycks ha lagt sig. Besluten är fattade.

I Göteborg finns planer på att bygga om det gamla Posthuset till hotell och samtidigt bygga två höghus. Detta har väckt debatt. Själv har jag inte tillräcklig kunskap om Göteborg för att kunna uttala mig. Men en sak är säker. Höga hus väcker mycket starka känslor, eller vad sägs om detta inlägg av Jimmy Frediksson som är politisk redaktör för GT/Expressen?

http://www.expressen.se/kultur/1.1104387/goteborg-ar-inget-museum

Postat i Krönika | Inga kommentarer »

Mitt påskpyssel 2010

Som så många andra ägnar jag min påskledighet till att renovera lite hemma. Köket är från 1997 och nu börjar åren ta ut sin rätt. 

Nästa vecka ska ett nytt kylskåp och en induktionshäll installeras.  Innan dess ville jag måla trägolvet i köket. När jag ändå målar köksgolvet passar jag på att måla trätrappan ned till bottenvåningen. När jag målat den vill jag givetvis fortsätta med att måla väggarna. Exakt var det slutar vet jag faktiskt inte. Får se hur länge min energi och inspiration räcker! 

Det svåraste inför all renovering är att komma till beslut.  Jag har givetvis letat på nätet och diskuterat med kunniga vänner både om kylskåp och häll. Men det jag personligen har haft störst nytta av är att prata med kompetenta fackhandlare. Killar och tjejer som verkligen vet vad de säljer. Killar och tjejer som på ett bra sätt kan redovisa skillnaden mellan olika produkter.  

Det är bra att det går att köpa billigt på nätet. Det är bra att det finns lågpriskedjor. Men personligen väljer jag oftast att handla hos fackhandeln. Servicen i såväl elbutiken som i färgaffären har varit utmärkt.  Jag är tacksam att det fortfarande finns fackhandlare där man i lugn och ro kan få goda råd.  Jag betalar gärna några procent extra för att få detta.  

Lite färg gör alltid skillnad

John David Stanhope har sagt att ”The bitter taste of poor quality remains long after the sweet taste of low price is forgotten.” Det är ungefär samma sak med dåliga råd och felköp. Det blir dyrt. 

Jag tycker att det är roligt att fixa med huset, men jag är också väldigt glad över ROT-avdraget som gör det ekonomiskt mer fördelaktigt att anlita hantverkare.  ROT-avdraget är ett bra exempel på en win-win-win-situation.

Det blir billigare för oss privatpersoner, företagen får fler uppdrag och staten får in större skatteintäkter i och med att svart verksamhet blir vit. Kan det bli bättre?

Postat i Krönika | Inga kommentarer »

Under 80-talet bodde jag på Kattrumpan i Kalmar, ett stenkast i från det gamla Klapphuset.

Jag har nyligen fått reda på att jag är född och uppvuxen i den stad i Sverige som har lägst andel grönyta. Denna stad har dessutom näst mest hårdgjord yta av alla städer i Sverige, bara Malmö överträffar när det gäller asfalt och betong.  

Samma undersökning visar att Täby, där jag nu bor, är den ort som har näst mest grönytor av alla i Sverige, bara Lidingö är grönare.

Jag född och uppvuxen i Kalmar, eller rättare sagt en mil norr om själva staden. Alla som har varit där kan intyga att detta är en gemytlig småstad med vacker välbevarad bebyggelse. Själva stadskärnan ligger på en ö, Kvarnholmen.  Staden klarade sig undan den värsta rivningshysterin under 60- och 70-talen och Kvarnholmen sägs vara den stadsdel i Sverige som har flest kulturminnesmärkta hus. Historien är alltid nära. Kalmar slott påminner om när staden var politiskt maktcentrum i Norden, resterna av den gamla stadsmuren från 1600-talet vittnar om att staden hade mycket att försvara.

Men nu har Statistiska Centralbyrån SCB kartlagt andelen grönytor och hårdgjorda ytor i de 36 största orterna i Sverige. I denna undersökning hamnar Kalmar, denna ovanligt sköna stad, på bottenplats. Hur kan det komma sig? Jag tror att sanningen är så enkel som att statistikerna stirrat sig blinda på sina siffror och inte bedömt det helhetsintryck som staden ger. 

Varför har då SCB gjort undersökningen? Riksdagen har fastställt 16 miljökvalitetsmål. Ett av målen tar sikte på den bebyggda miljön och därför vill nu SCB mäta grönytor och hårdgjorda ytor. Studien tycks missgynna kuststäder. Två andra orter som också hamnar i botten är nämligen Karlskrona och Halmstad.

Kalmar, Halmstad och Karlskrona är till skillnad från många andra städer omgivna av vatten. Där upplever man - tack vare kusten – en nära kontakt med naturen och dess årstidsväxlingar. I Kalmar förstärker den småskaliga bebyggelsen denna känsla. 

Det gamla vattentornet, ett av Sveriges vackraste bostadshus, ligger inbäddat i grönska.

Postat i Krönika | 2 kommentarer »