Ingela Bendrot – mitt perspektiv

De rödgröna är som bekant inte överens om Förbifart Stockholm. (s) är för, (mp) och (v) emot. För att slippa denna pinsamma fråga så skyfflar man helt sonika över beslutet på Stockholmarna. Nu ska vi som bor här bestämma om Förbifarten ska byggas eller inte.

Men när blev Förbifart Stockholm en enskild angelägenhet för oss som bor i Stockholm? Hur infrastrukturen utvecklas är ju i allra högsta grad en nationell fråga. Det handlar ju om hur människor och gods ska kunna transporteras igenom Sverige, inte bara i Stockholmsregionen. Jag gissar att en företagare i Norrland eller Småland har större nytta av Förbifart Stockholm, än en genomsnittlig innestadsbo.

Förbifart Stockholm har stötts och blötts under många år och det finns en mycket bred politisk enighet, men tyvärr är inte det politiska modet lika utbrett. Därför viker sig nu (s) i fåfäng förhoppning om att debatten om Förbifart Stockholm ska läggas på is till efter valet. Är det sådana politiker vi vill ha? Som först jobbar målmedvetet för att lösa ett problem  och sedan lättvindigt ger vika för att försöka kamouflera intern oenighet.

Jag tycker varken att Stockholmare eller andra ska folkomrösta i denna fråga – det finns en betryggande politisk majoritet för Förbifarten. För mig räcker det. Jag vill inte leva i ett land där alla komplexa och kontroversiella frågor skyfflas över på dig och mig för avgörande.

Det politiska systemet är trots allt uppbyggt för att hantera den typen av frågor. Hittills har vi valt de politiker som vi känner förtroende för. De har i sin tur vägt olika intressen mot varandra och fattat de beslut som krävs för att samhället som helhet ska fungera, men den tiden kanske snart är förbi?

Postat i Krönika | Inga kommentarer »