Ingela Bendrot – mitt perspektiv

Jag åker ofta tunnelbana från Tekniska Högskolan. På plattformen märks det att det finns många utländska studenter. Det talas många språk. Vanligast är engelska, franska och kinesiska. De utländska studenterna rör sig oftast i små grupper, glatt pratande med varandra eller i sina telefoner. Helt normalt studentliv, men ändå inte för alla.

Kontrasten mellan Kina och Sverige är avgrundsdjup, men varje kinesisk student som får komma till Sverige – eller något annat demokratiskt land – kommer att bära med sig kunskap om det fria samhällets förtjänster. Att kunna tala om vad man vill,  med vem man vill.

En kinesisk student kan använda internet och annan teknik utan begränsningar i Sverige. I Kina finns mängder med begränsningar. Men hur länge kan det fortsätta att vara så? I denna globaliserade tid när människor och information rör sig friare än någonsin över alla gränser, känns det som om dikaturernas tid är utmätt.  Det blir det svårare och svårare för dikaturer att kontrollera de allt större informationsflödena. Ny svårcencurerad teknik kommer successivt att utvecklas. Dessutom finns det starka och modiga människor som liksom fredspristagaren Liu Xiaobo, är beredda att sitta i fängelse för att utmana diktaturen.

Så visst finns det hopp!

Postat i Krönika | Inga kommentarer »