Ingela Bendrot – mitt perspektiv

Hållbara städer – vad är det? Jag förväntade mig faktiskt inte ett konkret svar när jag gästade Riksdagens seminarium om hållbara städer i förra veckan. Men jag förväntade mig att få inspiration och nya kunskaper. Men tyvärr. Nästan ingen inspiration, väldigt lite ny kunskap och nästan helt befriat från visioner. I publiken fanns politiker och företrädare för forskning, organisationer och offentliga organ. Men inga företag.

Det mest inspirerande anförandet hölls av Katarina Pelin som är miljödirektör i Malmö stad. I högt tempo och med många konkreta exempel redovisade hon hur Malmö omvandlats från en tråkig industristad till en modern och attraktiv stad. I veckan fick Malmö ta emot utmärkelsen Earth Hour Challenge 2011 för bästa klimatkommun av kung Carl XVI Gustaf. Utmärkelsen är säkert välförtjänt – åtminstone om man ska tro på miljödirektörens redovisning i Riksdagen. Men det var en sak som hon sa som fick mig och andra att reagera  – innevånarna i Rosengård är klimatsmarta. 

I mina – och många andras – öron låter det cyniskt.  I Rosengård är många fattiga, trångbodda och saknar bil. En sådan livsstil ger automatiskt lägre utsläpp än om man har stor boendeyta och långa bilresor. Enligt Språktidningen betyder klimatsmart  någon som är ”klok och listig när det gäller att motverka en hotande klimatförsämring”. I Rosengård är man fattig, snarare än klimatsmart. De flesta som är fattiga drömmer om högre inkomster, större bostad och en bil. Om dessa drömmar förverkligas kommer de att förflyttas från ”klimatsmart” till ”klimatbov”.

Förvisso pågår flera miljö- och klimatprojekt i Rosengård och Malmö stad har stora ambitioner när det gäller just klimatanpassningen, men det är klokt att skilja på beteenden som är klimatsmarta  och beteenden som beror på att man mot sin vilja har en livstil med låg klimatpåverkan.

Postat i Krönika | Inga kommentarer »